konichiwabob

Det där med att utlämna sig själv, att blotta sig själv är bland det läskigste som finns.
Det är läskigare än att:
1, hamna under en isvak. 2, ramla i en stentrappa och slå ut framtänderna. 3, kvävas i ett litet litet tält.

Visa sitt riktiga jag är ungefär som att få se en annan person verkliga sidor.
Jag är livrädd för att blotta mig och mina känslor för mycket att ge för mycket
men samtidigt att inte vara tillräcklig.
Handlar det om trygghet? När vi är tillräckligt trygga det är då vi blottar oss kan visa och vara hängivna.
Eller handlar det om en exhibionistisk osäkerhet som gör att man vill men inte riktigt vågar och sedan gör det iallafall? Jag må vara dum och naiv i 9 gånger av 10 och har svårt att lita på människor framförallt män och när de har earn my trust då visar det sig att de antingen är idioter,mytomaner med svåra känslomässiga störningar eller 2, bara försvinner.
Varför ska jag då vara hängiven varför ska jag överhuvudtaget visa någon sida av mig som andra mycket enkelt kan vända emot mig? Vad är poängen med det? Vad får jag ut av det? Jag förstår inte varför ens lägga tid på att gå igenom samma saker hela tiden?

Whats the point?

youtube.com/watch?v=NqoH3xpblCE&feature=related

Och varför ska jag inte säga vad jag känner för just - vi lever ju bara en gång så vitt jag vet. 
Det där med lika bra och kommer aldrig att ångra mig,lika bra att säga det nu osv.
Vart ifrån får vi det egentligen?
För erkänn att det vi behöver säga och få fram egentligen alltid stannar där vi lämnade det, alltså det förvaltas oftast väldigt dåligt av motagaren.
Men jag gör det ändå för jag lever ju bara en gång.

En annan sak som irriterar mig är att de flesta av de pretentiöst smäktande kärleksrelaterade låtar jag lyssnar på om och om igen sjungs och är skrivna av män.
Jag menar här sjunger de om att jag kan inte leva utan dig och lämna mig inte osv.
Jag undrar var är vi kompatibla själar som egentligen bara vill lets stay together?
Nej jag har inte blivit lämnad och
nej jag är inte olyckligt kär, jag är mer än lycklig.
Men finns det verkligen substans i
If you leave me now, you'll take away the biggest part of me?

Han som sjunger detta ovan ljuger jag är ledsen men det är sant
de sjunger, skriker ut detta gör det på grund av att ja,
"Jag lever bara en gång", skillnaden är att de
får pengar för att sjunga det och sedan kan det sekunden efter ångra sig, de behöver inte ha ångest över vad som ligger kvar i skickat utan något svar.
Men thats life,så låt oss gå ihop och gör samma sak nästa torsdag,fredag,lördag.

För egentligen vi lever ju bara en gång.

För några dagar sedan skrev jag om förändring, då visste jag inte vad jag skulle få möta och vilken form det skulle ta sig.
Att det skulle bli såhär, märkligt. Att jag kunde känna sådär, märkligt.
Nu vill jag bara att allt ska bli som förrut och att du inte försvinner ifrån mig.
Jag vill bara att du ska veta att jag tycker om dig och
jag kommer sakna dig som bara den.






Så nu har jag tyckt tillräckligt synd om mig själv.

Verkligheten uttrycker sig i olika former, bildliga, verbala ja du förstår nog vad jag menar.
Jag tänker på verkligheten och det där med att förändras förändras aldrig.
Och de sakerna kan ju också uttrycka sig i både ord och i bild.
Jag har en mycket större acceptans över förändringar både mina och andras.
Det handlar till en viss del om personligutveckling och iom den förändras du och de runt omkring dig.
Bilden av vad den personen en gång var ändras och orden som den personen en gång sa har också förändrats.
Bilden av mig och mitt uttryck förändras och samtidigt ändras även mina ord.
Alla går åt olika håll ibland och rädslan av att förändras finns inte längre.
Du behöver inte vara en sommarkatt, det finns alltid någon även till hösten. klyschigt.Men sant.



En helt annan sak,
på fredag ska jag ha blommig klänning bara ben och dricka champagne och fira!

Livet:
Orättvist
Fantastiskt

Fantastiskt orättvist.

kärlek är den enda rationella handlingen.

Jag och j diskuterade cynism och de människor som själva kallar sig för cyniker och gör detta med någon form av stolthet, samt en stark övertygelse.
De cyniker som vi eller jag stiftat bekantskap med är framförallt män,mellan 30 och döden.
De tycker emellan åt om inte för jämnan att det jävligt synd om sig själva och de berättar också gärna om hur missförstådda de blivit hela sina liv.
Att de lever ensamma är ju inte så konstigt för vem vill vara tillsammans med en man som i regel sätter sig själv i första rummet och sedan sitter och gråter i det lilla rummet?
Sedan när vi kommer lite väl nära stryper vi dem och deras frihet tas helt ifrån dem.
De behöver ju andas deras fria cyniska luft kravlöst tillsammans med sig själv.

Jag vet inte vad det är som lockar så mycket efter en självcentrerad barnrumpa?
Det är ungefär lika sexigt som sådan där skinka i gelé.

But don’t think twice, it’s all right!

/ Något äldre tjej från landsbygden.

Vexed again, perplexed again
Thank God, I can be oversexed again
Bewitched, bothered and bewildered - am I

Wise at last, my eyes at last,
Are cutting you down to your size at last
Bewitched, bothered and bewildered - no more

Burned a lot, but learned a lot
And now you are broke, so you earned a lot
Bewitched, bothered and bewildered - no more

Couldn't eat, was dispeptic
Life was so hard to bear
Now my heart's antiseptic
Since you moved out of there

Romance, finis.
Your chance, finis.
Those ants that invaded my pants, finis.
Bewitched, bothered and bewildered - no more.

Gu vad jag älskar Ella och champagne i kombination!
och så lite havsutsikt på det, Glad midsommar!

Igår sa jag att apples produktdesign är som en chaneldräckt....-tidlös.
Såhär i efterhand kräks jag ganska mycket på det uttalandet.

Solen sken och det var mycket tidigt på morgonen, som vanligt stod jag i någon slags dvala och väntade,väntade på min tur och min tid.
Mitt i solen några meter bort från mig uppenbarar sig något mycket bekant,
en rygg jag känner igen ett hår som jag vet hur det känns.
Befinner mig just då mellan total ångest och med önskan att tiden och turen redan var min och jag transporterades ifrån den platsen med ljusets hastighet.
Förväntningarna och förvirringen kan inte beskrivas i ord, jag får panik samtidigt som jag känner mig lugn (fokuserad och oberörd).
Ryggen vänder sig om och framför mig står ingenting som jag borde känna igen.

Sedan gick den dagen helt förbi mig.

sista tentan är inlämnad, jag kom in på fina skolan och på jobbet går det också bra!

Första gången på länge som jag kan tillkännage att det finns någon mycket snygg på mitt jobb.
Känner mig som en blodhund, kan inte hjälpa det!

När alla sidor har visat sig och bilden ändrat sig det är väl då man har bestämt sig?
Bestämt sig hurvida allt ser ut.
Vi kan välja vilka delar som ska finnas i livet vilka delar jag vill ha i mitt liv, som gynnar mig.
Vi behöver inte skämmas det är tvärtom insiktsfullt och utvecklande.

Jag väljer, mitt val att inte längre fokusera på det som i slutändan kliar och gör ont, själsliga sår är inte alltid ett resultat av något som en gång var bra.

En helgardering? Nej
En flykt? Nej
Egoist? Nej
Egocentrisk? Absolut inte
Sjävsäker? Börjar bli.

Jag tänkte mig lite mer sånt här: youtube.com/watch?v=HqxMXlqCFZw

Helgen i citatform:

Det är bara fula och alkisar som använder sig av tre stegs metoden.

Man är ju inte alls rasistisk när man säger att svarta dansar bättre än vita, yeah man!

I travel light like the guys in lord of the rings.

Du kan ju alltid hänga med de där gubbarna.

Välkommen hem!

-Men vad fan, är han färgblind eller? Man kan ju inte matcha de två färgerna.
- Ja han är ju blind på ena ögat.
-Ah jag förstår.. det var säkert på det ögat färgkänslan satt.

Jag tar det på företaget, lika bra så köpet går igenom..

-Han går precis som han vore autentisk..
-Autistisk menar du kankse?!

48 kr för cigen och 5 i sminkavgift.

-Taxi
-Ja hej jag vill ha en taxi från resecentrum till sonatgatan.
-Hur många är det som ska åka?
-En person
-Vad heter en person?
-En person heter Cornelia....
-Kommer den strax.
-Tack ska du ha, och tusen tack för god service.. NOT

När jag väl möter honom igen kommer jag inte vara som honung.

Du kan alltid badda såret med alkohol, men inte öl.

Skål och hejpåre!

Typ sådär gick helgen och nu ska jag flytta!

Skrev ett inlägg om att älska, älska över huvudet och överhuvudtaget.
Varje jag älskar dig innefattar en unik känsla, ingen kan älska dig så mycket som jag gör
och inte heller på det speciella sättet. Ingen kan älska som vi?!(inte ligga alltså)
Ibland får jag för mig att min syn på kärlek och allt det där skapades innan andra världskriget
jag kan säga saker som jag egentligen tycker är mycket konservativa och inte alls tycker.

Som sagt det var ett mycket intressant inlägg men det är borta och kanske är det lika bra.


Annars har jag framkallat en enorm bacillskräck, måste ha handskar på mig när jag åker spårvagn för allt är så äckligt och kletigt. Det ser ganska roligt ut när jag står och håller i mig med en handske(två är för varmt) och jag tänker att människor runt om tror att jag har en handsjukdom. Och då ler jag lite extra åt min fejk psoriasis.
Och så har jag inget tålamod när det gäller hundar.

Spåkulan säger:
En gammal kärlek kan dyka upp men det är inget att satsa på.
En annan säger att i lördags regnade det.

Jag ska bli bättre på att:
fokusera på mig.
säga ifrån mer.
inte stressa.

men det går bra nu!
Vind i ryggen!
och något annat typiskt Petter eller Ken Ring-ish.

I helgen har jag:
Diskuterar "mans-mannen" och Brasilianska rumpinplantat.
Varit i sveriges Chicago.
Ätit en fantastisk middag tillsammans med en fantastisk vän.
Apat mig med ovanstående.
Druckit vino.
Insett att A snart 846 år är en loska på marken som man går förbi och äcklas åt.
Slagits med tusen kundvagnar och köpt massa billo-skit.läs en årsförbrukning av pads och strumpbyxor.
Varit i citybondens nya lägenhet.
Skrattat åt bästis M och P som var bakis och roliga.
Rökat Right menthol. Hej arbetslös frånskild två barns morsa.
Målat naglarna och inte pluggat ett skit.
Somnat på vardagsrumsgolvet i fosterställning.
Dödat en nattfjäril med..inte handen utan..Näven.
Lyssnat på min nya favorit låt som är denna:
youtube.com/watch?v=EVBsypHzF3U&feature=related

Och jag menar att det inte händer något i mitt liv!?

Mitt liv är nu så pass slentrian att jag anser mig själv vara en mycker exotisk människa.
De saker som tidigare fyllt mitt tomrum och min rastlöshet är nu inte lika roliga och jag klättrar
mer än gärna på väggarna.

Allt handlar om perspektiv. "att se världen med en nypa salt, se himlen i en blomma.
Hålla oändligheten i handflatan och evigheten i en timme"

Ska man bli rädd av denna rytm/lunk eller är det min puls?

utan om att vi alla är lockelser allt handlar om att bruka och åtnjuta.
Det finns en bra dikt som liksom summera allt, men jag kommer inte ihåg
vem det var som skrev den eller liknande men fin är den tror jag.

"njut mig i dag, för i morgon är jag (läs något mycket poetiskt viktigt och väsentligt) och utbytt av ett annat skal"

Bara att börja en dikt med "njut mig i dag" kan väl vem som helst gå igång på?

Vi säger ofta att något är för bra för att vara sannt, han/hon är för bra för att vara sann osv.
Jag undrar lite vem det är som säger att någon/något är FÖR bra?
Vems är egentligen sanningen? Vilka kriterier behöver uppfyllas och finns det någon mall?
Antagligen inte men de flesta har verkar ha funnit något/någon som i deras ögon bara är
"för bra för att vara sann". Vad är egentligen något som är för bra, hur är det?

Okej jag inser ju att det är något som vi kanske bara säger, men varför använder vi egentligen
just dessa ord när vi ska beskriva något bra.

Är det liksom känslan av att vi inte förtjänar bättre? För om någon inte är sann
så finns ju inte den människan.
Jag kan känna igen mig i känslan av att säga att något/någon är FÖR bra när någon
rubbar mina förväntningar.

Men då måste det ju handla om bilder av våra egna förväntningar av en speciell
individ eller liknande. Då där har vi ju redan fastställt en bild av den här
personen eller liknande, gått in med en mindre positiv inställning och det är då när vi fått bevisat motsattsen som vi blir förbluffade när vi totalt måste ändra uppfattning.
Då använder vi gärna "för bra" "inte klokt" "fantastiskt" osv.
Min fråga är om vi alltid går in med en negativ inställning som sedan förändras och
det är i den förändringen som vi uppfattar omgivningar eller så?

Kom bara att tänka på det.