konichiwabob

Jag och j diskuterade cynism och de människor som själva kallar sig för cyniker och gör detta med någon form av stolthet, samt en stark övertygelse.
De cyniker som vi eller jag stiftat bekantskap med är framförallt män,mellan 30 och döden.
De tycker emellan åt om inte för jämnan att det jävligt synd om sig själva och de berättar också gärna om hur missförstådda de blivit hela sina liv.
Att de lever ensamma är ju inte så konstigt för vem vill vara tillsammans med en man som i regel sätter sig själv i första rummet och sedan sitter och gråter i det lilla rummet?
Sedan när vi kommer lite väl nära stryper vi dem och deras frihet tas helt ifrån dem.
De behöver ju andas deras fria cyniska luft kravlöst tillsammans med sig själv.

Jag vet inte vad det är som lockar så mycket efter en självcentrerad barnrumpa?
Det är ungefär lika sexigt som sådan där skinka i gelé.

But don’t think twice, it’s all right!

/ Något äldre tjej från landsbygden.