konichiwabob

Det där med att utlämna sig själv, att blotta sig själv är bland det läskigste som finns.
Det är läskigare än att:
1, hamna under en isvak. 2, ramla i en stentrappa och slå ut framtänderna. 3, kvävas i ett litet litet tält.

Visa sitt riktiga jag är ungefär som att få se en annan person verkliga sidor.
Jag är livrädd för att blotta mig och mina känslor för mycket att ge för mycket
men samtidigt att inte vara tillräcklig.
Handlar det om trygghet? När vi är tillräckligt trygga det är då vi blottar oss kan visa och vara hängivna.
Eller handlar det om en exhibionistisk osäkerhet som gör att man vill men inte riktigt vågar och sedan gör det iallafall? Jag må vara dum och naiv i 9 gånger av 10 och har svårt att lita på människor framförallt män och när de har earn my trust då visar det sig att de antingen är idioter,mytomaner med svåra känslomässiga störningar eller 2, bara försvinner.
Varför ska jag då vara hängiven varför ska jag överhuvudtaget visa någon sida av mig som andra mycket enkelt kan vända emot mig? Vad är poängen med det? Vad får jag ut av det? Jag förstår inte varför ens lägga tid på att gå igenom samma saker hela tiden?

Whats the point?

youtube.com/watch?v=NqoH3xpblCE&feature=related