konichiwabob

Solen sken och det var mycket tidigt på morgonen, som vanligt stod jag i någon slags dvala och väntade,väntade på min tur och min tid.
Mitt i solen några meter bort från mig uppenbarar sig något mycket bekant,
en rygg jag känner igen ett hår som jag vet hur det känns.
Befinner mig just då mellan total ångest och med önskan att tiden och turen redan var min och jag transporterades ifrån den platsen med ljusets hastighet.
Förväntningarna och förvirringen kan inte beskrivas i ord, jag får panik samtidigt som jag känner mig lugn (fokuserad och oberörd).
Ryggen vänder sig om och framför mig står ingenting som jag borde känna igen.

Sedan gick den dagen helt förbi mig.

sista tentan är inlämnad, jag kom in på fina skolan och på jobbet går det också bra!

Första gången på länge som jag kan tillkännage att det finns någon mycket snygg på mitt jobb.
Känner mig som en blodhund, kan inte hjälpa det!