hit med lite farligheter.
Mitt liv är nu så pass slentrian att jag anser mig själv vara en mycker exotisk människa.
De saker som tidigare fyllt mitt tomrum och min rastlöshet är nu inte lika roliga och jag klättrar
mer än gärna på väggarna.
Allt handlar om perspektiv. "att se världen med en nypa salt, se himlen i en blomma.
Hålla oändligheten i handflatan och evigheten i en timme"
Ska man bli rädd av denna rytm/lunk eller är det min puls?
Kommentarer
Trackback
