konichiwabob

Och varför ska jag inte säga vad jag känner för just - vi lever ju bara en gång så vitt jag vet. 
Det där med lika bra och kommer aldrig att ångra mig,lika bra att säga det nu osv.
Vart ifrån får vi det egentligen?
För erkänn att det vi behöver säga och få fram egentligen alltid stannar där vi lämnade det, alltså det förvaltas oftast väldigt dåligt av motagaren.
Men jag gör det ändå för jag lever ju bara en gång.

En annan sak som irriterar mig är att de flesta av de pretentiöst smäktande kärleksrelaterade låtar jag lyssnar på om och om igen sjungs och är skrivna av män.
Jag menar här sjunger de om att jag kan inte leva utan dig och lämna mig inte osv.
Jag undrar var är vi kompatibla själar som egentligen bara vill lets stay together?
Nej jag har inte blivit lämnad och
nej jag är inte olyckligt kär, jag är mer än lycklig.
Men finns det verkligen substans i
If you leave me now, you'll take away the biggest part of me?

Han som sjunger detta ovan ljuger jag är ledsen men det är sant
de sjunger, skriker ut detta gör det på grund av att ja,
"Jag lever bara en gång", skillnaden är att de
får pengar för att sjunga det och sedan kan det sekunden efter ångra sig, de behöver inte ha ångest över vad som ligger kvar i skickat utan något svar.
Men thats life,så låt oss gå ihop och gör samma sak nästa torsdag,fredag,lördag.

För egentligen vi lever ju bara en gång.

För några dagar sedan skrev jag om förändring, då visste jag inte vad jag skulle få möta och vilken form det skulle ta sig.
Att det skulle bli såhär, märkligt. Att jag kunde känna sådär, märkligt.
Nu vill jag bara att allt ska bli som förrut och att du inte försvinner ifrån mig.
Jag vill bara att du ska veta att jag tycker om dig och
jag kommer sakna dig som bara den.






Så nu har jag tyckt tillräckligt synd om mig själv.

Verkligheten uttrycker sig i olika former, bildliga, verbala ja du förstår nog vad jag menar.
Jag tänker på verkligheten och det där med att förändras förändras aldrig.
Och de sakerna kan ju också uttrycka sig i både ord och i bild.
Jag har en mycket större acceptans över förändringar både mina och andras.
Det handlar till en viss del om personligutveckling och iom den förändras du och de runt omkring dig.
Bilden av vad den personen en gång var ändras och orden som den personen en gång sa har också förändrats.
Bilden av mig och mitt uttryck förändras och samtidigt ändras även mina ord.
Alla går åt olika håll ibland och rädslan av att förändras finns inte längre.
Du behöver inte vara en sommarkatt, det finns alltid någon även till hösten. klyschigt.Men sant.



En helt annan sak,
på fredag ska jag ha blommig klänning bara ben och dricka champagne och fira!

Livet:
Orättvist
Fantastiskt

Fantastiskt orättvist.

kärlek är den enda rationella handlingen.

Jag och j diskuterade cynism och de människor som själva kallar sig för cyniker och gör detta med någon form av stolthet, samt en stark övertygelse.
De cyniker som vi eller jag stiftat bekantskap med är framförallt män,mellan 30 och döden.
De tycker emellan åt om inte för jämnan att det jävligt synd om sig själva och de berättar också gärna om hur missförstådda de blivit hela sina liv.
Att de lever ensamma är ju inte så konstigt för vem vill vara tillsammans med en man som i regel sätter sig själv i första rummet och sedan sitter och gråter i det lilla rummet?
Sedan när vi kommer lite väl nära stryper vi dem och deras frihet tas helt ifrån dem.
De behöver ju andas deras fria cyniska luft kravlöst tillsammans med sig själv.

Jag vet inte vad det är som lockar så mycket efter en självcentrerad barnrumpa?
Det är ungefär lika sexigt som sådan där skinka i gelé.

But don’t think twice, it’s all right!

/ Något äldre tjej från landsbygden.