konichiwabob

I helgen har jag:
Diskuterar "mans-mannen" och Brasilianska rumpinplantat.
Varit i sveriges Chicago.
Ätit en fantastisk middag tillsammans med en fantastisk vän.
Apat mig med ovanstående.
Druckit vino.
Insett att A snart 846 år är en loska på marken som man går förbi och äcklas åt.
Slagits med tusen kundvagnar och köpt massa billo-skit.läs en årsförbrukning av pads och strumpbyxor.
Varit i citybondens nya lägenhet.
Skrattat åt bästis M och P som var bakis och roliga.
Rökat Right menthol. Hej arbetslös frånskild två barns morsa.
Målat naglarna och inte pluggat ett skit.
Somnat på vardagsrumsgolvet i fosterställning.
Dödat en nattfjäril med..inte handen utan..Näven.
Lyssnat på min nya favorit låt som är denna:
youtube.com/watch?v=EVBsypHzF3U&feature=related

Och jag menar att det inte händer något i mitt liv!?

Mitt liv är nu så pass slentrian att jag anser mig själv vara en mycker exotisk människa.
De saker som tidigare fyllt mitt tomrum och min rastlöshet är nu inte lika roliga och jag klättrar
mer än gärna på väggarna.

Allt handlar om perspektiv. "att se världen med en nypa salt, se himlen i en blomma.
Hålla oändligheten i handflatan och evigheten i en timme"

Ska man bli rädd av denna rytm/lunk eller är det min puls?

utan om att vi alla är lockelser allt handlar om att bruka och åtnjuta.
Det finns en bra dikt som liksom summera allt, men jag kommer inte ihåg
vem det var som skrev den eller liknande men fin är den tror jag.

"njut mig i dag, för i morgon är jag (läs något mycket poetiskt viktigt och väsentligt) och utbytt av ett annat skal"

Bara att börja en dikt med "njut mig i dag" kan väl vem som helst gå igång på?

Vi säger ofta att något är för bra för att vara sannt, han/hon är för bra för att vara sann osv.
Jag undrar lite vem det är som säger att någon/något är FÖR bra?
Vems är egentligen sanningen? Vilka kriterier behöver uppfyllas och finns det någon mall?
Antagligen inte men de flesta har verkar ha funnit något/någon som i deras ögon bara är
"för bra för att vara sann". Vad är egentligen något som är för bra, hur är det?

Okej jag inser ju att det är något som vi kanske bara säger, men varför använder vi egentligen
just dessa ord när vi ska beskriva något bra.

Är det liksom känslan av att vi inte förtjänar bättre? För om någon inte är sann
så finns ju inte den människan.
Jag kan känna igen mig i känslan av att säga att något/någon är FÖR bra när någon
rubbar mina förväntningar.

Men då måste det ju handla om bilder av våra egna förväntningar av en speciell
individ eller liknande. Då där har vi ju redan fastställt en bild av den här
personen eller liknande, gått in med en mindre positiv inställning och det är då när vi fått bevisat motsattsen som vi blir förbluffade när vi totalt måste ändra uppfattning.
Då använder vi gärna "för bra" "inte klokt" "fantastiskt" osv.
Min fråga är om vi alltid går in med en negativ inställning som sedan förändras och
det är i den förändringen som vi uppfattar omgivningar eller så?

Kom bara att tänka på det.

Jag har alltid haft svårt att fånga dagen, utnyttja det bästa i situationer och
har även svårt att lära mig av förluster.
Jag vill liksom ha helheten hela tiden.
Det finns människor som använder och sedan kastar bort när det inte längre finner någon funktion av vad de nu kastar bort.
Det slag som jag tillhör gillar att samla på saker.
Jag har alltid samlat på det mesta nuförtiden: klänningar, vinglas, kvitton från tider då livet var extra skoj osv.

Jag tror du förstår vad jag menar.

Jag brukar rensa men inte tillräckligt har jag nu kommit fram till då det fortfarande finns så mycket kvar som jag engentligen inte behöver.
Om jag skulle hårddra det mesta skulle jag klara mig på det minsta.
Jag är ingen simpel människa med simpla planer inte alls, tvärtom
men jag tror att det är på detta sätt jag ser det mesta när det inte längre håller det fantastiska som det en gång lovat spelar det ingen roll då är det egentligen bara att slänga iväg.
Istället för att försöka hålla det vid liv..

Jag är inte rädd för förändringarna längre.

Jag vet vad som är mitt och vad som är gångbart och framförallt hållbart.

Det är en insikt som jag är mycket nöjd över.

För i slutändan har jag ju inte förlorat något alls.

Fortsättningsvis och fortfarande går livet UT på att
lyssna på Nick Drake och spela spider solitaire.
Gott liv.

Det finns alltid ett ärr.
Vilket jag antar ska påminna en om att, om än kortvarigt fick någon ens hjärta att slå fortare.
Och det är ett ärr man kan leva stolt med resten av livet.