konichiwabob

Jag har alltid haft svårt att fånga dagen, utnyttja det bästa i situationer och
har även svårt att lära mig av förluster.
Jag vill liksom ha helheten hela tiden.
Det finns människor som använder och sedan kastar bort när det inte längre finner någon funktion av vad de nu kastar bort.
Det slag som jag tillhör gillar att samla på saker.
Jag har alltid samlat på det mesta nuförtiden: klänningar, vinglas, kvitton från tider då livet var extra skoj osv.

Jag tror du förstår vad jag menar.

Jag brukar rensa men inte tillräckligt har jag nu kommit fram till då det fortfarande finns så mycket kvar som jag engentligen inte behöver.
Om jag skulle hårddra det mesta skulle jag klara mig på det minsta.
Jag är ingen simpel människa med simpla planer inte alls, tvärtom
men jag tror att det är på detta sätt jag ser det mesta när det inte längre håller det fantastiska som det en gång lovat spelar det ingen roll då är det egentligen bara att slänga iväg.
Istället för att försöka hålla det vid liv..

Jag är inte rädd för förändringarna längre.

Jag vet vad som är mitt och vad som är gångbart och framförallt hållbart.

Det är en insikt som jag är mycket nöjd över.

För i slutändan har jag ju inte förlorat något alls.

Fortsättningsvis och fortfarande går livet UT på att
lyssna på Nick Drake och spela spider solitaire.
Gott liv.