konichiwabob

Det är för att du funnits i mitt liv som gör att jag varje dag går upp.

Det är för att du funnits och visat mig hur livet egentligen är som jag kan gå upp varje dag, för jag vet att du gjorde det och därför måste jag också göra det.

Tack för att du fyllde mitt liv med kärlek och tack för det du lärde mig. Tack för det du lärde alla andra i din närhet, även fast inte alla var mottagna just då för dig.

Det finns inte en enda människa som jag saknar lika mycket som jag saknar dig.

Du fattas mig.

Klyschor hit och klyschor dit men det går inte en dag utan att jag önskar att jag kunde få prata med dig igen. Berätta om saker och få dina råd.

Just nu är det lite krisigt och jag har tänkt väldigt mycket på att när du försvann, försvann även en del av mon trygghet.

Den du byggt upp för mig från dag ett.

Just nu svajar den trygghets känslan ganska mycket och jag känner mig lite rotlös.

Jag vet att du också har känt dig rotlös. Men du har alltid fyllt det med saker och händelser.

Men jag vill att du ska veta att jag alltid strävat efter att bli som du. Klok, kärleksfull och trygg.

Det värsta är att där du är nu, kan du inte se eller läsa detta.

Hade jag fått en sekund till hade jag antagligen inte sagt något av ovan till dig utan bara gråtit.

Tack för den tiden du gav mig och den tiden förvaltar jag nu eller försöker i alla fall.

Du fattas mig, varje dag.

Jag hade behövt dig lite till, jag tror alla behövde dig lite till.

Du fattas mig.