Det där med rädslor
Tänk om du ser att jag går i samma strumpor tre dagar i rad. Säger att jag städar fast jag egentligen ligger i soffan och sover, inte tvättar håret på någon dag och struntar i att diska direkt efter jag lagat mat. Tänk om du ser att jag egentligen är som
Monet tavlan, du vet när fin på avstånd men bara smörja när man går riktigt nära.
Att vilja dela så mycket men samtidigt vara så rädd över att bilden (som oftast) är sann ska i dina ögon vara osann.
Att du kanske ändrar uppfattning om mig att vi kanske blir slarviga och bara struntar i allt.
Att jag kanske tillsammans med dig börjar strunta i saker som jag egentligen borde ta hand om och fixa.
Att jag helt och fullt slappnar av.
Det vore i mina ögon en katastrof.
Jag vill inget hellre än att alltid vara med dig, att få slappna av sådär lagom mycket,att släppa kontrollen tillsammans med dig.
Det vore det bästa för mig.
