Det där med rädslor
Tänk om du ser att jag går i samma strumpor tre dagar i rad. Säger att jag städar fast jag egentligen ligger i soffan och sover, inte tvättar håret på någon dag och struntar i att diska direkt efter jag lagat mat. Tänk om du ser att jag egentligen är som
Monet tavlan, du vet när fin på avstånd men bara smörja när man går riktigt nära.
Att vilja dela så mycket men samtidigt vara så rädd över att bilden (som oftast) är sann ska i dina ögon vara osann.
Att du kanske ändrar uppfattning om mig att vi kanske blir slarviga och bara struntar i allt.
Att jag kanske tillsammans med dig börjar strunta i saker som jag egentligen borde ta hand om och fixa.
Att jag helt och fullt slappnar av.
Det vore i mina ögon en katastrof.
Jag vill inget hellre än att alltid vara med dig, att få slappna av sådär lagom mycket,att släppa kontrollen tillsammans med dig.
Det vore det bästa för mig.
att spränga sig själv.
det finns människor som hela tiden söker en fight. Det människor som inte förstår att det förtjänar vad de har och var de får. Det finns människor som inte inser att de inte är ensamma.
Det finns en människa som gillar Peter LeMarc och jag älskar den människan!
den här gången är jag riktigt säker.
och till er avundsjuka jävlar, ni kommer aldrig åt mig!
du
jag vill pausa min hjärna.
just nu går den på högvarv.
jävlahelvetesskit.
