konichiwabob

Varje natt och varje dag gav jag en del av mig själv, inte till någon specifik person utan till tanken att det fanns någon som jag kunde ge mig själv till ett ömsesidigt och känslomässigt utbyte.
För den känslan av att ge sig själv rakt ut, utan att tveka eller att blunda är något av der starkaste som finns.
Det var aldrig någon "Han" utan själva känslan av att bli bekräftad på många plan att du såsätt utvecklas som människa och bejakar de sidorna som människor oftast ser tydligare än du själv.
Som ovanstående behöver det inte handla om en kärleksrelation utan relationen mellan människor.
Man kvinna, kvinna man, man man, kvinna kvinna. 

Dessa relationer är oftast de som vi tar förgivet och inte ser till vad de faktiskt genererar.
Givetvis är det vanligt i en hederlig kärleksrelation också men det hör inte hit.

Hur som haver så är det de andra relationerna till fantastiska människor som ibland kommer lite i skymundan vilket inte alltid är meningen därav känslan att vi tar en vän mer förgivet än en partner.