Logic doesn’t seem to mind that I am fascinated by the love affair.
Vad är det i oss som gör att jakten är roligare mer tillfredställande än belöningen? Är utdelningen under jakten strörre än den vi känner när vi fått det vi vill, eller är det rädslan av att allt kan försvinna och vi måste ge oss ut på ny jakt. Är bytet rätt väljer vi då att stanna och hoppa över nästa jaktsäsong? Åter igen 11000 personer kommer du träffa innan du hittar den.
Undra hur många antiloper ett lejon väljer att inte käka eller hur många den träffar och känner ”det kan nog bli något.”
Funderade en stund om jag endast kan känna åtrå när jag inte kan få mitt mål det jag åtrår. När jakten är över och bytet är mitt vill jag inte sluka det och känna mig stolt över vad jag lyckats med, då har mitt intresse svalnat och jag är som på noll.
Nu vet jag att det beror på att jakten efter det där ”ouppnåbara” egentligen handlar om att jag söker bekräftelse hos en inte så tillgiven antilop och min jakt på det ouppnåbara är egentligen en självdestruktiv handling och jakten på instabilitet är ett faktum.
Jag kan inte likna mig själv vid något djur och mitt liv är inte en jakt, jag bara undrar varifrån besattheten på den icke så tillgivna och känslomässigt lobotomerade kommer ifrån? Kan vi med säker hand visa på Freuds teorier eller är det en åtta-stegs trappa som vi skall ta till eller handlar det endast om oss kvinnor och vårt ständiga tro på att vi kan” göra skillnad” och kanske tom heala om det skulle finnas behov.
Jag känner mig lite som kinesen på hörnet som kan erbjuda alla kryddor och nålar i världen för att din smärta skall försvinna. Jag lyssnar och förstår, bekräftar och tycker om sedan måste jag lyssna och förstå mig själv när jag är så inne i den andra människan att jag knappt existerar längre.
Jag måste lära mig tycka om mig på nytt lära känna mig igen när jag suttit och bekräftat och hyllat Vart tog jag vägen? Varför skall det vara jag som inte kan sova och har ångest känner mig lurad och en idiot?
Alla är inte sådana jag drar inte alla över en kam, jag talar om mina erfarenheter och då spelar det ingen roll om du är 29 eller 45.
