konichiwabob

Reflektion från en tvådagars.

 

Varför tror människor oftast män att andra människor oftast kvinnor bara älskar dem när de tuppar fram och väser något opassande och så tror de att vi skall stå där med öppna armar som om de vore något nedsänt från himlen.

Sedan när man snällt men bestämt berättar att det inte finns några intressenter får man tillbaka en känga alternativt en harang om hur man som kvinna inte får tacka nej till en drink eller avvisa en man när han bjuder in sig själv i ett samtal.

 

Då är det plötsligt du som tryckt ner honom och sabbat hans självkänsla. Sedan NÄR är jag allmän egendom? Sedan NÄR är det okej att ta mig bakom ryggen och säga - kom här.?  Sedan NÄR är det då inte okej för mig att berätta för denna människa oftast man att jag inte är intresserad, utan skall då få höra att jag kränker och sänker denna människa oftast en mans självkänsla.

 

Om vi skall se till de spel som sker när vi är i en större grupp så kan det nog för många infinna sig en ”vinna eller förlora” känsla.

 

Det finns flera faktorer som påverkar vår spelarglädje och när vi känner att vinsten är inom räckhåll och du kommer gå hem segrande händer det plötsligt något oddsen för vinst är nu plötsligt lika med noll och du måste ge igen, detta som du gick in med oddsen såg bra ut och nu kommer du stå som förloraren.

Ingen vill umgås med en förlorare alla ser det i dina ögon att du just nu insett att det inte blir någon seger.

Vad tänker du då? Om jag skyller på hästen/fotbollen/domaren/tips- raden om du säger att det var deras fel, kommer alla se dig på ett annorlunda sätt, det är inte din insatts som gjort att du blir tomhänt.

Varför inte bara då gilla läget och tänka en nit är inte alltid en nit. Det finns alltid någon som inte vill tippa ensam.