Dina dagar är räknade.
Varför är det alltid så att skulden är så överhängande och ångesten så närvarande även fast vetskapen om att ett korrektbeslut har tagits?
Varför är det så att magen knyter ihop sig och ensamheten breder ut sig som ett täcke inom dig?
Varför kopplas försvarsmekanismen på även fast du vet att det som kommer ut från din mun är lögner och osanningar?
Varför är det så att de orden som borde betyda något inte känns och de ord som inte betyder något känns mest?
Varför intalar du dig att det är ditt fel och inte någon annans?
Varför är det som om all världens olycka ligger på dina axlar?
Varför är det vissa människor som inte förstår vad du menar?
Varför är det så att vissa människor är så självupptagna att de inte lyssnar?
Varför är det så att dessa människor triggar igång känslor inom dig?
Du har vunnit du är hel varför känns det inte som en seger utan mer som en förlust?
