Jaget Duet och Viet.
Försvarsmekanismer, mekanismer som vi tar till när vi vill försvara oss enligt Freud mot ångest och obehag och ja, det kan väl jag hålla med om.
För det finns väl ingen som gillar att känna ångest och obehag? Det jag undrar är om det verkligen sker någon förändring när vi använder oss av försvarsmekanismen eller om det bara trängs bort och blir till något slags förnekande.
I bortträngning och förnekelse föds väl ännu mera ångest?
Det är väl förmodligen den vanligaste av alla försvarsmekanismer att förtränga och förneka att det finns ett problem eller ett beteende som gör att ångest och obehag uppstår.
Och för att orka med är väl försvar en god strategi att ta till för vem vill egentligen känna obehag inför sig själv?
Bortförklaringar av våra misslyckanden hjälper väl oss?
Men hur stor kan skadan bli när vi använder oss av vår försvarsmekanism hur kan den skada oss eller kan den ens göra det? Kan för mycket försvarande leda till psykos och skada vår psykiska hälsa?
För jag menar att vi inte är smartare än att om vi förnekar och förlikar oss vid en specifik tanke/känsla/beteende what so ever blir vi då den och då blir vi ju falska produkter av något som egentligen inte är bra. Förneka en del av verkligheten att blunda för information utifrån, Om man själv tror på att förnekelsen fungerar, handlar det inte om att ljuga för andra snarare för sig själv.
Är detta grunden till ett självdestruktivt beteende?
Kanske handlar det bara om att ge jaget lite andrum, innan man tar itu med verkligheten?
