konichiwabob

Tänk om man verkligen kunde känna sig sådär hög på sig själv som många gör, att man känner en glädje över att liksom vara jag, med allt jag åstadkommer/åstadkommit och kommer att åstadkomma.

Jag gör det mycket sällan och oftast är det på grund av ett stort bekräftelse rus från en annan individ som gör mig hög på mig själv vilket inte alls är så hälsosamt.

 

Jag sitter mest och känner mig sådär existentiellt krisig och stressad.  Stress och måsten är nog det värsta med att vara vuxen alla måsten.  Alla måsten är de verkligen mina?

 

Jag tror att det är alla andra som slänger sina måsten på oss, samhället säger att måsten existerar och att stressen över att förverkliga alla måsten finns. Jag menar om man bor i en by utan några andra då kan inte det finnas några måsten förutom de du själv behöver.  Behov och måsten är ju inte samma sak.

 

Alla måste ju fylla sina behov och de är ju trevliga men alla måsten är de verkligen mina?