konichiwabob

Sömn?
Lös?

Vad skall man säga?
Känner mig så fruktansvärt inspirationslös,men samdigt full av ideér och tankar kring de mesta.
Den senaste tiden har varit väldigt dimmig. 
foggy days were fine days What's there to see clear?
Jag önskar jag kunde se mer klart på saker och händelser men kanske är just detta en den hela förändringsprocessen men vad förändras?

Jag känner ingenting längre min hjärna har stangerat?

Vill känna och våga lika mycket att få tillbaka känslan av att livet är och jag är med i spelet inte bara sitter långt bort i salongen och tittar på när livet spelas upp för de andra men jag sitter så långt bort att jag får kisa för att se vad som egentligen händer.

Om jag fick önska mig något nu så önskar jag mig lung och ro,ingen stress och ingen oro.
Att livet och jag själv för den delen klaffar att vi hittar och kan fungera normalt igen,

au revoir