konichiwabob

 

Åh vad det är skönt att sträcka på min kropp. Efter jag har suttit i en bil i fyra timma gör min kropp nästan ont.
Spenderat några dagar hos min kusin med fru. Gått runt och sett oss omkring shoppat lite och varit på grönan.
Mycket trevliga fyra dagar!

Pratade vid middagen om kärlekar hur man mister den och hur man finner den
Och det roligaste av allt r e l a t i o n e r  i våran diskussion finns dessa deltagare
.Änkan
.De nygifta
.De som varit gifta i 6 år
.De som varit gifta i 34 år (kan få en lite känsla av tristess)
.Den extremt kära
.Den enda singeln
och
Åtta-åringen

De nygifta pratar om hur man växer tillsammans i relationen och hur man slutligen blir "EN" änkan suckar lite smått och saknaden av hennes man känns i luften att den är enorm. De som varit gifta i 6 år tycker att kommunikationen i relationen är den viktigaste(vilken detta paret saknar enormt)

Jag sitter och lyssnar försöker bilda min uppfattning om realtioner. Tänker först vilka relationer har jag som fungerar.

Vänskapsrelationerna fungerar sånär bra. Har vänner som jag kan lita på och känna mig trygg med.
Familjen,vilken relation har vi? En mycket konstig så jag lämnar det och tänker på kärleksrelationen med stort K som var en någorlunda stabil relation i cirkus tre år. Upp o ner går allt efter fyra fanns det ingenting kvar.
Jag gick också runt med tron på att vi skulle "växa ihop oss" men det skedde inte

Den extremt kära är inne på de relativt nygiftas spår om att alltid vara tillsammans och att den sanna kärleken finns, den enda "sanna" relationen du kan ha är med en annan individ?

Tillslut känner jag mig utrotad. Den viktigaste relationen måste ju vara den du har till dig själv? Om du inte utvecklar den kan du inte heller senare göra det i en tvåsamhet.

Jag romantiserar ingenting men för mig är jag den viktigaste (än sålänge)