konichiwabob

Jag som lever tillfälligt zigernarliv spenderar mycket tid på resande fot och har under de sneaste veckorna lyssnat extra mycket på radio. I fredags på tåget från punkt G till punkt B lyssnade jag på Joel Almes program där han fick välja musik under fyra program, musik som påverkat honom Joel valde att presentera musik från fyra olika tidsperioder i sitt liv. I fredags var den "riktiga tiden" alltså nutid.
Musiken han spelade upp fick en instabil fredagstrött zigernare till tårar, beskrivningen av hans nuvarande liv och hans egentligen blyga hyllning till livet gjorde mig inte bara tårögd utan även mycket eftertänksam.

Kanske är det så att man kan dela upp sitt liv i perioder, som transportstreckor till den riktiga tiden den som betyder mest och den perioden som känns mest levande och på riktigt kanske. Joel menade att det är denna perioden som han gått och väntat på och som är någotslags resultat av eftersträvan och val som han gjort.

Jag ska absolut inte analysera sönder ett stackars radioprogram men fint var det i alla fall. Men jag tycker absolut att du ska lyssna på det.


En helt annan sak.

Livet är i ständig förändring och ibland är man inte medveten om hur stora förändringar som är på väg att ske.
Vissa människor har är endast där på tillfälligt gästspel, andra har man svårare att bli av med.
Och vissa männsikor är inte värda att försöka förstå sig på.

Det var aldrig jag det var du.

Förväntningar kontra verklighet.

Jag förväntar mig en sak men verkligheten ger mig något annat.
Accepterar jag då verkligheten blir det ju då en sorst förväntning.
För om min verklighet ser ut på ett speciellt sätt kan jag ju endast förvänta mig saker utifrån min verklighet.
Vilket innebär att jag egentligen inte kan förvänta mig något?
Verkligheten till förväntning, skapa mina egna förväntningar utifrån min verklighet?

7 weeks is too long.