konichiwabob

Detta kan vara som någotslags Adjö.

Det känns lite konstigt men jag tror jag är klar med det här,eller så inte och det märker vi om ett tag.
Jag tycker verkligen vissa saker är skit löjliga som att stänga ner en blogg pga någon speciell händelse eller för att jag tycker så jävla synd om mig själv förtillfället att jag knappt kan tänka klart.
Själva bloggandet har aldrig varit av den karraktär att jag skulle deklarera att ångest och existensiella frågor innefattar lika mycket pain som om du är 16 eller 24.eller tipsa om bra kläder för oss med lite "hull"..
Klarar icke av sådant.

Bättre att se sig omkring och gilla läget,jag kanske inte är så förvirrad som jag utger mig för eller så är jag det och då kommer det säkert bli mer oförståerliga bloggseanser.

Under tiden.

To do:
Lösa livets ekvation, x=2 (y=)
Finna motivation och fokus.
Bota cancer.
Bli snygg&smärt.
Bli rik,innefattar arbete 7-16.
Åka till värmland och tillbaka.



Mitt hjärta är inte på något avstånd,jag finns fortfarande här.