Skoja sluta noja.känner du det?näe
Mina nojor står mig verkligen upp i halsen,jag pratar och vattnar ur vart enda litet problem,var enda liten millimeter av problemet men jag är inte nöjd ändå.
Det är liksom fint nu det flyter på men jag känner ingenting.
Jag tänker -när skall det vända och bli skit igen? Förtjänar jag detta?
Lycka är enligt mig konstant det tar bara lite längre tid ibland att känna,den ligger liksom latent på något sätt.
Jag har svårt att känna min lycka förtillfället för jag vet inte om jag kan med att vara lycklig är jag liksom värd det?
För om jag känner efter och det går bra tänk när det då vänder och blir sämre.
Jag vill verkligen kunna känna mig lycklig för mitt liv är numera fullt med lycka och allt är egentligen bra,toppen och superb.
Jag vill bara inte bli besviken igen,för rädd för att känna?
