maybe this is wishful thinking
Dessa rum gör mig tokig inga piller i värden kan hjälpa mig.
Jag trodde aldrig att detta var faktorn till de timmarna jag legat i rummet tittat på spegeln mittemot mig och hört dig på avstånd.
Du lovade att de aldrig skulle bli så igen men fan vad ont det gör när du sviker gång på gång och ditt ego tar återigen överhand.
Du ifrågasätter dina egna handligar och tycker synd om dig själv du är offret och vi är de som hugger dig i ryggen.
Jag kommer aldrig kunna förstå mig på dig och jag vill inte heller göra det.
Lyssna!Skriv!Läs!Tänk!
Det sociala spelet
Kan vi lita på varandra?
Kan vi bli sådär bra?
Funderar på när man lär känna en människa,är det vid det första mötet.
Förklaring "känna" jag har någonstans i min hjärna målat upp en bild när du trycker någons hand och sedan har ett "samtal" med denne eller denna är det då du lär känna personen i fråga eller är det när du får reda på saker som ingen annan vet eller som alla andra vet som du då verkligen känner personen i fråga?
Jag känner inte många och de jag känner vet jag inte riktigt allt om,det kommer lixom fram mer och mer.
De som ändrar på sig och som man inte känner längre kände jag dem verkligen?
För om jag verkligen kände dem skulle jag då förstå vad som hänt? eller skall jag helt enkelt strunta i de gamla och bara fokusera på de nya?
Hur fungerar det mötet med en person som man tror visste allt om men nu är som ett tomt blad?
Skall jag då lära känna denna person om på nytt fylla det bladet med nya spännande upptäckter eller är det alltid förgäves?
Kommer personer vi känt att återvända till oss som nya bekatskaper och berikar livet på nya sätt?
Eller skall de vänskaper som vi förlorat växa starkare hos nya vänner?
Som du förstår har jag lite problem med det här.
TACK
Kan vi lita på varandra?
Kan vi bli sådär bra?
Funderar på när man lär känna en människa,är det vid det första mötet.
Förklaring "känna" jag har någonstans i min hjärna målat upp en bild när du trycker någons hand och sedan har ett "samtal" med denne eller denna är det då du lär känna personen i fråga eller är det när du får reda på saker som ingen annan vet eller som alla andra vet som du då verkligen känner personen i fråga?
Jag känner inte många och de jag känner vet jag inte riktigt allt om,det kommer lixom fram mer och mer.
De som ändrar på sig och som man inte känner längre kände jag dem verkligen?
För om jag verkligen kände dem skulle jag då förstå vad som hänt? eller skall jag helt enkelt strunta i de gamla och bara fokusera på de nya?
Hur fungerar det mötet med en person som man tror visste allt om men nu är som ett tomt blad?
Skall jag då lära känna denna person om på nytt fylla det bladet med nya spännande upptäckter eller är det alltid förgäves?
Kommer personer vi känt att återvända till oss som nya bekatskaper och berikar livet på nya sätt?
Eller skall de vänskaper som vi förlorat växa starkare hos nya vänner?
Som du förstår har jag lite problem med det här.
TACK
Kaos är granne med gud.
Lukten finns kvar i två dagar efteråt,sedan försvann den nu går jag mest och tänker på den. Oidentifierbar så bra.
Kaoset är borta i huvudet susar det mest och det enda jag tänker på är nyckelpigor i grupp?
Mörbultad i kroppen skall det flyttas på kartonger och påsar och ikväll kommer sambo och skall dricka vin i en tom lägenhet.
Funderar på att åka bort till en ö mitt i havet där det är fint väder hela tiden och solen lyser,inget mer regn eller den gråahimlen.
Bongo+vänner+öl+dans+promenad+kyssar=världens bästa kväll trotts allt regn
